Post Sun Vision släpper nytt album!

Post Sun Vision är Malmöbandet där Mario Ochoa Hörberg är den drivande kraften. Nu har Mario och pianisten Alice Hernqvist och kontrabasisten Ingrid Schyborger släppt sitt tredje album. Albumet ges ut på Jurassic Parkinglot Music. Musikcentrum Syd ställde några frågor till Mario.

Vad var tanken bakom låtskrivandet på det här albumet?

Något som är centralt i vår musik överlag är att den ska vara och kännas så ärlig som möjligt. I skapandet av albumet har vi ofta låtit våra instinkter bestämma riktning för att få ett så organiskt och ärligt uttryck som möjligt.

Ni har precis släppt ert nya album. Om ni fick beskriva “själen” i den här skivan med tre ord, vilka skulle det vara och varför?

Ofiltrerad, ärlig, egen.

Som sagt är ärligheten i musiken och den naturliga och ofiltrerade instinkten en av de viktigaste pelarna för oss. Skapandet måste i största möjliga mån vara frånkopplat från det intellektuella. Till sist är vi stolta över att med dessa medel skapat ett sound som känns helt eget, som känns nytt och unikt för lyssnaren.

Var och med vem har ni spelat in?

Albumet spelades in, mixades och producerades av Christoffer Wallin i LP-Studion, Malmö. Mastringen gjordes av Karl Klaseie på Øra Mastering.

Vilka gästartister är med på inspelningen och varför?

Hannes Bennich gästar på ett par låtar på altsax. Även detta samarbetet kom till genom en ganska spontan instinkt från Ingrid att Hannes skulle förstå vart vi ville med de två låtarna och ge ännu mer energi och riktning åt dem. Med sin intensitet, musikaliska instinkt och otroliga öron gjorde han just det.

Hur gick inspelningsprocessen till?

Låtarna, formerna och den generella visionen för albumet var tydlig när vi gick in i studion. En viktig del av visionen var dock att bibehålla öppenheten för nya idéer, att fortsätta vara kreativa och prova nya saker. Det fanns alltså en tydlig vision och bild av soundet och känslan men vi lät det vara öppet att utforska hur vi skulle ta oss dit. Vi hade ett otroligt bra och nära samarbete med Christoffer som helt och hållet förstod vår vision och kunde med sin erfarenhet och idérikedom hjälpa oss hitta sätt att uppnå den.

Vilken är din favoritlåt på skivan och varför?

Det är svårt, för att inte säga omöjligt, att välja en favoritlåt på albumet. Men en som betyder extra mycket är "Kitchen exit” som är tillägnad två viktiga personer - en som varken velat eller orkat fortsätta leva och en som plötsligt, och alldeles för tidigt, lämnade oss. På ett inte fullt så känsloladdat sätt vill jag också nämna ”A raging apathy” och "Just don’t it”, jag njuter så mycket av soundet vi lyckades åstadkom på bägge de spåren!

Nu väntar en hel del liveframträdanden. Vad ser ni mest fram emot med att möta publiken med det här nya materialet?

Vi har ett väldigt fritt förhållningssätt till musiken när vi spelar live och det är alltid lika kul och kittlande att se vad som kommer hända och hur musiken utvecklas och fortsätter leva på scen. Albumet är klart, när vi sen står på scenen har vi som regel att inspiration och infall står över det inövade materialet. Det gör också att vi inte tröttnar på materialet och alltid måste vara öppna för att allt kan hända. Det är otroligt inspirerande och roligt att jobba med två helt otroliga medmusiker som delar glädjen för det arbetssättet.

Hur skulle ni beskriva er som liveband och hur är det att möta er publik? Har ni några beprövade knep för att få igång publiken?

I och med att vi har denna approach till våra liveframträdanden får även publiken, rummet och sammanhanget en betydande roll i hur musiken blir just den konserten. I vissa fall kan man ryckas med av energin från publiken, i andra fall få lust att ge rummet mer energi, om den den behövs. Eller också gå i, och utforska, stillheten och intimiteten. Det gäller både musiken i sig men också hur vi pratar till publiken. Även det får vi låta stunden avgöra. På så sätt känner publiken att konserten är en gemensam, unik upplevelse bara för oss i rummet.

Var och när fick ni en konsertupplevelse ni aldrig glömmer, och varför?

Även här svårt att säga bara en. Men den första jag tänker på är en spelning i L’Aquila i Italien. Natten innan skjutsades vi upp genom bergen till det hus vi skulle bo i, pga mörkret fick vi ingen riktig uppfattning om omgivningen. Morgonen efter möttes vi av en mäktig vy av snötäckta bergstoppar, bland fält med betande getter och tuppar som galde. Efter en fin konsert den kvällen jammade vi med unga musiker från trakten som kommit för att se oss spela på deras intima klubb. Mycket fint minne.

Vilken venue uppskattar ni mest och varför?

Jag kan bara svara för mig själv och då blir svaret enkelt - 3 Trappor Upp, Tranemo. Jag är uppväxt i denna lilla ort i Västergötland som trots sin storlek sprudlar av kreativa, idérika människor. Jag växte upp på klubben 3 Trappor Upp där jag fått många av mina första och starkaste musik-minnen. Utan tvekan det bästa stället i världen att spela på.

Vilken är den stora drömmen ni har kvar för Post Sun Vision?

Vår stora dröm är helt enkelt att få fortsätta spela den musik vi älskar, att växa och utvecklas och nå ut till ännu fler människor runt om i världen som vill höra nyskapande, modern jazz.